Sjutton så öm jag är i äggstockarna! Har läst på lite och det är ett tecken på att något är på gång och jag hoppas det är så. Jag var inte så öm i morse så jag gick ut för att gå så raskt jag kunde med vovven i hopp om att "aktivera" något. Var lika ont i går kväll oxå. Är så svårt att avgöra skillnad mellan foglossning, sammandragning, förvärk. Öm hit och ont dit. Har även förstått att man inte allltid är medveten om att slemproppen gått. Att det kan te sig på olika sätt och att den kan släppa lite då och då eller komma hel.
Jag rör mig som halta Lotta med det hör till när man har 6 dgr kvar till BF. Man är stor, bufflig, orörlig, sur, tvär och man vill bara vara ensam och ladda inför komma skall. Lite svårt dock när hela stora familjen är på "hemmaplan". Så jag får göra så gott det går. Jag har iaf fixat en skön fotölj till Lowas rum där jag får sitta ifred och amma sen. Är otroligt viktigt för mig att kunna få vara ifred den första tiden så man inte blir stressad och hämmar själva amningen. Tycker det är en otroligt viktig sak för mor och barn att skapa banden och få fin kontakt genom att just kunna amma. Så jag ska göra alt jag kan och kämpa mot alla odds om det visar sig bli svårt. Med tålamod, lugn och harmoni så ska det nog gå vägen.
Fortsätter önska att lillfröken vill träffa mig snart och med båda väskorna packade så är vi redo!
