livedeluxe.blogg.se

Ja varför? Varför ska just jag råka ut för alla de olika gravidkomplikationer? Eller är det fler som gör det men som inte vågar prata om det? Vad jag förstått av att söka information kring ämnena så är det JÄTTE vanligt. Kanske är jag som är för frispråkig. Men what the fuck om det är "normalt" så är det väl inget att hymla om!

 

Som jag skrivit tidigare så har det förekommit både svamp och hemorojjder. Och det som känns så galet är att alla åkommor är intima! Varför har jag inte fått bristningar på magen? Varför är inte benen svullna särskilt? Varför sitter inte alla mina åderbråck på benen utan i SMULAN! Ja i smulan ja :( Det är den nyaste upptäckten då det känts spänt och konstigt. En person sa till mig att hon fick åderbråck på samma ställe när hon var gravid och ja vad sjutton hittade jag inte där i gömmorna om inte ÅDERBRÅCK! Å hur såg jag det då? Jo eftersom man inte sett själva Fiffi på ett tag pga magen så får man ta till andra metoder. Och till min fasa så var det som jag trodde. Jag googlade direkt förstås och fann svaret från både barnmorskor å övriga att det är vanligt! Även filmstjärnor å modeller har dessa :) Så ok, fine man har åderbråck i smulan. Och det ska gå bort av sig självt. Dock är det sällan man känner igen sitt könsorgan på samma sätt som innan en graviditet. Så va faaan... ska man vara svullen, öm, ev bråckig resten av livet eller? Gaaaahhhh!!

 

Jag har varit så kroppsfixerad senare tiden av min ungdom och varit rädd för att förstöra min kropp. Därav visste jag inte om jag ville ha barn. Nu med facit i hand så kommer jag nog inte vara gravid igen. Visst man får den finaste gåvan man kan tänka sig men jag pallar inte alla dessa åkommor mer. Fy sjutton vad ledsamt att det ska behöva bli så här. Absolut ingen av mina närmaste har ens nämnt någon av dessa åkommor! Jo en å det är min lika ärliga moster :P

 

Men aja gjort är gjort och min kära sambo får lära sig leva med att jag inte ser ut som jag gjorde för 15 år sedan eller innan graviditeten. Dock är det viktigaste att man trivs med sig själv och jag ber till högre makter att man återfår något av det normala igen.

 

Så är det någon som fått barn och törs nämna något om detta så kommentera!! Eller är jag heelt ensam?

Ja nu ska vi ta en del av det jobbiga igen som har med graviditeten att göra. Vissa har jag förstått går igenom sina 9 månader likt guld och gröna skogar. Det har INTE jag gjort. Bortsett från mitt psykiska "lidande" som jag berättat om så har vi nu lite mer fysiska delar som inte riktigt funkat.

 

Pinsamt att vara så intim kanske många tycker man va sjutton det är ju livets verklighet! Det är vanligt att det uppstår just en svampinfektion i de nedre regionerna när man blir gravid å det ska gudarna veta att det gjorde på mig! Jag är av naturen sådan att allt läker ut av sig självt. Men icke i detta fall. Det KLIADE, SVED, RANN ja you name it! I samma stund var jag till min barnmorska och hon såg verkligen en infektion så hon tipsade mig om canesten. Japp jag drog raka vägen till apoteket för nu måsta jag få ett slut på eländet. Hem och behandlade och det var bra på en vecka!

 

Trodde jag ja! Det kom åter direkt efter sexuellt umgänge och hela visan tog om :( Jag hade inget liv! Mådde som pesten. Jag hade läst att man inte ska använda pevaryl som gravid men googlat å såg att andra hade gjort det utan fara. Så åter igen till apoteket för behandling nr 2. Sagt och gjort å det hjälpte inte ett skit. Härdade ut till nästa besök hos Mvc. Väl där så fick jag vackert krypa upp i den mysiga stolen för en check. Å jösses amalia! Hon sa att det var den värsta infektonen hon någonsin sett. Nästan så jag började gråta så illa led jag av den.

 

Jag sa att nu måste jag få hjälp! Det hänger på liv eller död. Hon gick snabbt till läkaren som skrev ut ett recept på ett endaste litet piller. Åter på apoteket och hem för att slänga i mig det ynkliga preparatet. Men nu ska ni få höra!

 Mitt lidande tog slut på ett par dagar å har lyst med sin frånvaro sen dess. Halleluja prisad vare herren min bön hade blivit hörd :) Livet kunde återgå till det relativt normala. Trodde jag!

 

Strax därefter uppstod något om de allra flesta rynkar på näsan åt och anser vara tabu att nämna, även jag. Men nu tar jag upp det iaf. HEMOROJJDER djävulens påfund. En dag så bara stramade det satan, kliade, smärtade å jag tänkte va faaan var nu detta? Googlade förstås och såg sanningen i vitögat. NEJ inte detta oxå! Ska man aldrig få må bra å kunna njuta av sin graviditet? Jag läste om salva hit å salva dit. Även här väntade jag ut "läkningsprocessen" och dra på trissor så gick det vägen :) Dock är det inget jag önskar min fiende (om jag hade nån). Men även detta fenomen är ybervanligt när man är med barn så inget att skämmas för.

 

Och den som även blivit drabbad av alla mina åkommor och nederlag är min fina sambo. Så en stor eloge till honom som stått och står ut med mig under denna tid. Dock är han ju delaktig till allt detta så kanske han borde ha en spark där bak oxå :P 

 

Så med detta säger jag, efter regn kommer solsken :D